Känslorna svallar...
Det går upp och ner. Ena minuten är jag lycklig. Andra minuten är jag olycklig.
Vet inte hur jag känner eller vad jag vill. Vet bara att en gör mig lycklig. Den andra gör mig olycklig.
Vet inte vem det är fel på, men det är antagligen mig. Skulle behöva på det bekräftat. Så jag vet. Säkert.
Ibland blir ilskan för stor. För stor för att kunna prata med någon. För stor för att kunna umgås med de närmaste. Ingen fyskisk ilska, mer psykisk.
Om någon frågar hur jag mår, vet jag inte vad jag ska svara. För jag vet faktiskt inte själv hur jag mår. Ibland är livet underbart. Ibland vill jag bara försvinna. Lång bort. Där ingen kan se mig. Där ingen kan höra mig. Tänk vad skönt.
Ett som är säkert är att det finns några jag behöver så otroligt mycket. Men några behöver jag inte alls.
Tack för att ni finns. Ni gör mitt liv värt att leva.
Vet inte hur jag känner eller vad jag vill. Vet bara att en gör mig lycklig. Den andra gör mig olycklig.
Vet inte vem det är fel på, men det är antagligen mig. Skulle behöva på det bekräftat. Så jag vet. Säkert.
Ibland blir ilskan för stor. För stor för att kunna prata med någon. För stor för att kunna umgås med de närmaste. Ingen fyskisk ilska, mer psykisk.
Om någon frågar hur jag mår, vet jag inte vad jag ska svara. För jag vet faktiskt inte själv hur jag mår. Ibland är livet underbart. Ibland vill jag bara försvinna. Lång bort. Där ingen kan se mig. Där ingen kan höra mig. Tänk vad skönt.
Ett som är säkert är att det finns några jag behöver så otroligt mycket. Men några behöver jag inte alls.
Tack för att ni finns. Ni gör mitt liv värt att leva.
Kommentarer
Trackback
