Saknaden och tomheten efter dig är fortfarande stor.

Det är ett sår, jag aldrig tror kommer läka.
Det går upp varje gång jag tänker på dig. Varje gång jag ser eller hör ditt namn.
Jag saknar att höra din röst. Att se på dig. Att vara i din närhet.
Du är så fin.
Jag saknar dig.
Väldigt, väldigt mycket.
Den största farhågan just nu, är att jag aldrig mer kommer få höra din röst. Aldrig mer få se dig. Aldrig mer få vara i din närhet.
Det känns hemskt.
Du är så långt, långt borta nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0